Hittade denna dikten jag skrev för många år sedan. Gick till dendär sjön häromdagen och kom och tänka på dikten. Nu hittade jag den. Fan är ju nästan fortfarande nöjd med den nu. Shit.

 

"Glitter, tårar, blod och slag.

Det är något som vissa upplever varje dag.

Mediciner du samlat på i år, som du en dag ska ta när det blivigt vår.

Simma ut i sjön med en kniv, du är ute på sjön utan snart ett liv.

Du slutar simma och ser dig omkring,och tänker på alla som till dig sagt ''försvinn''.

Du kollar på kniven i din hand, Hugger i hjärtat så hårt du kan.

Du ser ditt blod rinna och flyta, blandas med röd färg på vattnets yta.

Du släpper kniven och dyker, tänk att du nu är här på djupet.

Du blundar och somnar ensam på botten, snart är du lika död som kroppen."